Är det roligt att leva?

Jag och min gamle morbror Holger vi återkom ofta till detta ämne i våra samtal. Han tittade på sitt liv och tyckte mest att det hade varit svårigheter och en oändlig väg med stunder av vantrivsel.
Han hade aldrig tyckt att han dög.
Hans känslor kan jag känna igen. Det finns en viss typ av individer som redan när de är barn känner att de inte riktigt hör hemma i den värld de är satta i.
Jag minns redan när jag var väldigt liten hur jag liksom for omkring överallt utan att känna att det var roligt. Kände mig utanför och när jag skulle börja skolan så vägrade jag att gå dit.
Jag hade vägrat redan att gå till sk söndagsskola liksom olika fester när andra barn fyllde år.
Hela min skolgång var från början till slut en katastrof och när jag tvingade mig ut ur skolan vid fjorton års ålder så njöt jag från första dagen.
Då kände jag för första gången i mitt liv att jag själv hade kunnat bestämma över mig själv.
Men det dröjde inte många år innan jag ånyå började känna bara tvång att behöva gå till jobbet. Kände  mig  bara som en slav. På samma sätt som jag erfor de 15 månader jag låg i kungl.flottan och olika båtar.
Denna känsla av slaveri släppte aldrig mig vad jag än gjorde eller yrkesarbetade med.
En otroligt destruktiv känsla att behöva lära sig att leva med.
Jag hade en otrolig dålig sk "feeling" många gånger och hamnade i situationer man inte borde hamna i och ofta var det alkohol inblandat.
Underliga förhållanden både i och utanför äktenskap med rena kriget mot en del andra.
Kort sagt , trassel och elände som jag blev tvungen att försöka reda upp.
Idag är ju inte mitt liv på det sättet längre men jag dras fortfarande med så många negativa känslor inom mig. Känslan av att allting är meningslöst och tomt återkommer ständigt i mitt liv. Jag förhåller mig avvaktande till allt och alla märker jag trots att jag verkligen försöker bjuda till !
Inte ens maten smakar gott längre , åt några tuggor nyss men satte undan tallriken i kylskåpet.
Ett trist nyårsbudskap från mig , inte mycket att bjuda på precis. Om det här hade uppenbarat sig pga av ålder så hade det varit lätt att förklara men tyvärr började det redan i min barndom.
Att återvända dit jag kom ifrån kanske inte blir så svårt ?