Sitter och ser på Mezzo. Frankrike är det land i Europa som kämpar för att bevara vår kultur. Just nu sänder de ett program inspelat 1958 med Duke Ellingtons band. Oerhört bra orkester , jag hörde Ellington själv i Stockholm 1956 och bättre kunde inte en ung man få höra.
Det är nu som jag kommer att tänka på den svenska trumpetaren Roffe Ericsson.
Han var i flera omgångar med och spelade i Ellingtons band tex på den världsturné de var ute på i början på sextiotalet. Roffe är unik i och med detta, han är vit och utlänning. Ellington hade under alla år nästan bara svarta musiker i sitt band så detta säger oss att Roffe Ericsson måste ha varit en mycket god trumpetare. Och det var han, ser man till vilka han sedan fyrtiotalet spelat med så är han absolut Sveriges mest framgångsrika jazzmusiker.
I Sverige fick han dåligt med spelningar och det är sorgligt att han mer eller mindre tvangs i flera omgångar emigrera till bla USA och mot slutet av livet till Tyskland för att kunna överleva på sina spelningar.
Jazzen har sakta monterats ner i vårt land sedan lång tid tillbaka och det är ju tur för oss musikälskare att MEZZO finns att titta på. De varvar jazz med klassiskt av alla slag dygnet runt. Norge och Danmark sänder jazz på radion dygnet runt liksom många andra länder i världen. Sverige har blivit ett svart hål och många unga vet inte idag vad jazz är för något. De tror att det är musik för pensionärer och man kan tro det själv när man går på konsert med jazz på scenen.
Sveriges Radio har stor skuld till detta genom att dels inte ha någon jazzkanal och dels genom att i alla lägen prioritera rock och popmusik. De vågar f-b mig inte ens lägga in en enda jazzlåt per timme i sina P3 program eller P4.
Allt medan Ellingtons fina musik stömmar ut ur min tv från Mezzo.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar