Kongl. Postverket

Jag bor i Hökarängen ett tämligen vidsträckt område. Där jag bor så har vi en affär alldeles bredvid oss och där låg posten. Av olika skäl så ansåg sig posten tvingad att lägga ner sin verksamhet där och flyttade den till en annan affär långt härifrån. Så pass långt så att de gamla i mitt hus inte har en chans att gå dit.
Själv har jag ont i mina ben och fötter och kan ej heller bära hem ett paket denna väg.
Nu är det så klokt ordnat  här i Stockholmsområdet att SL kör små minibussar  vilka hämtar upp folk på div. sk vinkhållplatser.
Vi har en buss som kör raka vägen till Gubbängen , ett stenkast från Hökarängen och där finns postutlämning. Samma buss går alltså även raka spåret hem. Det är ca 30 meter till affären med posten så även gamla trötta ben klarar av denna lilla promenad.
NÅ, jag skrev ett hovsamt brev till Postverket och förde fram mina tankar om att få min post flyttad dit samt att de kanske skulle göra en förfrågan hos samtliga boende här om de också ville flytta sin post till detta naturliga centrum även för oss.
Svar erhölls från en byråkrat där han talade om att detta var omöjligt eftersom ALLT styrs av våra postnummer.

Jag möter ibland individer vilka när ett hat till posten och jag börjar nu förstå dem. Det är nu som jag minns min mors förtvivlan i den lilla staden Torshälla där de la ner posten uppe på stan för henne samt la ut den på en bensinmack långt utanför orten. Hon hade aldrig minsta chans att ta sig dit utan Taxi!

Vi boende här längst upp i Hökarängen , på gränsen till Farsta har i princip råkat lika illa ut men skillnaden är den att det går bussar till Gubbängens centrum där vi skulle kunna hämta våra paket. Allt i vårt samhälle bygger på att man har egen bil.