Tidningen Folket i Bild /Kulturfront startades i början på sjuttiotalet av en mängd olika människor vilka tyckte det behövdes en folklig tidning . Den skulle bygga på erfarenheterna av "gamla" Fib till vissa delar. Alltså lättlästa noveller och följetonger, serier,recept och naturligtvis bilder!
Konst och bilder skulle höra hemma i denna tidning. Många var de som kände sig kallade av Sveriges författare och konstnärer. Sedan var det vi som var "fotfolket" , vi bildade föreningarna och försäljningsorganisationen.
Tidningen skulle inte ha haft en chans om inte den skulle ha kunna spridas på arbetsplatser,torg och gator.
Själv deltog jag i många år,sålde på jobbet.Sålde ute varje lördag.
Detta var i Eskilstuna där vi under hela sjuttiotalet hade en livaktig förening.Dåvarande SKP höll sina medlemmar inom föreningen för att hålla kollen och försöka styra och ställa . Jag vet eftersom jag var medlem i skp samt satt i styrelsen för bägge organisationerna.
Nåväl , jag flyttade från staden och i Malmö på åttiotalet så fortsatte jag arbetet med FiB. Samma slit där nere men vi nådde framgång i Malmö-Lund och kunde hålla välbesökta möten med olika författare tex Jan Guillou och Jan Myrdal. I Lund blev det fulla lokaler med uppåt 350 besökare.
Jag blev invald i centralstyrelsen i Stockholm eftersom vi var så tongivande nere i Skåne.
I samma veva så skulle byte av chefredaktör ske och vald blev en ny ung man. Hans första stora reportage blev från Kambodja (Kampuchea) med bild på förstasidan och löpet. Ett mycket stort uppslagen artikel där han nu bröt mot det gängse inom "yttervänstern".
Han publicerade rakt på sak Pol Pots brottsliga politik. Intervjuade överlevande samt åkte runt och såg skelettrester i massor.
Själv var jag mycket positiv till hans reportage eftersom jag hade lämnat synsättet på Pol pot som en djungelens röda hjälte.
Döm om min förvåning när jag fjorton dagar senare fick veta att den nya redaktören hade tagit sin hatt och sagt upp sig. Fram kommer att han inte fick stanna kvar men styrelsen fick ej vara med i detta beslut. I varje fall inte jag!
För mig fanns bara en enda hederlig sak att göra, bryta med tidningen helt i protest mot dessa odemokratiska handlingar.
Mycket skit fick jag på mig som tack för alla år med få undantag. Myrdals ande svävade över FiB från början till slutet men från början så såg jag upp till denne och var okritisk. Nu fick jag verkligen upp ögonen för vad han stod för. Samma sak med tidningen vilken påstod sig värna tryck o yttrandefriheten.
Så länge galocherna passar så går det bra men ve den........
Nu har äntligen Jan Myrdal och det han representerar börjat att diskuteras offentligt . Massor med artiklar i olika tidningar och en våldsam debatt ute på nätet.
Mycket lärde jag mig under dessa år och ångrar faktiskt ingenting men jag är glad över att kunna stå för demokratiska åsikter idag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar