Obotlig nervsjukdom

När jag fick veta efter undersökningar att jag led av en sjukdom vilken kommer att leda till känselbortfall i bägge mina ben så tog det ett tag att smälta. Mest var jag nog förbannad över att de läkare jag hade haft tidigare missat helt vad felet var på mig.
Ätit en massa dyr och farlig medicin helt i onödan.
Nå, nu vet jag och det är alltid bättre även om det kan vara nog så dystert.

Ikväll så kom det ett "skov" som jag inte hade räknat med eftersom jag en tid har tyckt att jag har haft bättre känsel i mina fötter.
Ikväll skulle jag utan vidare ha kunnat bryta mina tår utan att känna något. Främre delen på bägge fötter är utan känsel.
Det sticker i hela mina ben så att jag inte kan ligga kvar i sängen.
Den medicin jag äter har lindrat mina ryckningar i musklerna (Lyrica) men att sakta domna bort känns inte bra.

Sedan har jag märkt en annan sak också och det är att jag har fått svårare att stava rätt när jag skriver. Ofta blir det fel !
Får hela tiden rätta och rätta mina stavfel, ibland ser jag inte ens att det är fel.

Jag vill inte gnälla på något sätt därför att jag vet varför jag har blivit sjuk. Dels är det all alkohol under mitt liv liksom osunda arbetsmiljöer. Allt detta tillsamanns gör att nervsjukdomar kan bryta ut.

Nåja, jag är den borne optimisten, trots allt, även om jag målar i mörka färger då o då.
Har man ändå uppnått min ålder och kan gå på sina ben så måste man vara nöjd!

Mitt liv är mycket bättre nu än vad jag under många år har haft med olyckliga känslor och brist på ett vettigt liv. Idag har jag vettig sysselsättning och lever i ett bra förhållande.
Känner kärlek och förmår att ge kärlek!
Detta är jag mycket lycklig över.