Svenska Dagbladet och dess Idagsida har ofta ämnen vilka är både intressanta och ofta mycket upplysande i skiftande områden. Nu har de låtit människor berätta om sin bristande sexlust och det är inte gamla pensionärer det gäller.
Vi föds olika även när det gäller lusten till att ha sex med en partner.
Sedan kan man ju alltid tänka på aspekten barndomen och uppfostran.
Jag kommer att tänka på min första hustru och hennes sorgliga uppväxt som barnreumatiker.Hon vistades från ett årsåldern på Lunds lasarett fram tills hon var sju år och berättade för mig om en rätt sträng uppfostran där. Föräldrarna kunde bara av ekonomiska skäl träffa henne en gång i månaden. Resan ner var dyr och det var många mil.
Hennes synsätt på män och sex var närmast lite skräckartad och det var klart som korvspad att hon var präglad av sin uppväxt.
Hennes sexlust var minimal och hon fann vår samvaro rent äcklig i vissa fall. (Hon tog aldrig i mig under 12 år rent sexuellt)
Det är svårt att leva på det sättet och jag tror att människor som har närmast en asexuell läggning finner klokast att söka sig till en partner med samma läggning.
Experterna har under alla år försökt att "sjukdomsförklara" dessa människor med låg eller ingen drift men det håller sakta på att ändras.
Nu kan man konstatera att livet svänger vad gäller sexlusten. En sexuellt aktiv människa kan senare i livet känna svag eller ingen lust alls av olika skäl, visst kan mediciner och andra livsförhållanden inverka men det kan också konstateras att lusten också kan bli "nollad" och inte upplevs som något "sjukt"!
Däremot är närheten till en annan individ ofta fortfarande mycket viktig.Bara för att man inte vill ha sex innebär ju inte att behovet till kroppslig närhet försvinner.
När det gäller mig själv så började jag märka en förändring för ca tio år sedan, lusten fanns där men jag ville inte genomföra ett fullbordat samlag. Kände till slut olust inför "vanlig" sex och sökte mig till Huddinge-enheten för sexuella besvär. Fick gå i gruppterapi där jag var äldst, ett faktum som förvånade mig först.
Där satt unga män och berättade att de kände exakt som jag.
Efter fullföljd behandling kunde jag konstatera att jag hade upplevt det hela som intressant men jag var samma person fortfarande och tänkte på samma sätt.
Unga kvinnor i dessa förhållanden upplever att mannen "ratar" dem men ofta ligger problemet inte alls på det sättet.
Ofta leder det till skilsmässa och om det är inte mycket att säga. Bara konstatera att det är trist när annars goda förhållanden spricker !
Men är sex viktigt för den ena parten och inte för den andra så uppstår svåra slitningar oftast. Hur många har inte hamnat i otrohetsfällan till slut?
Jag har ju egen erfarenhet av detta och det leder bara till ännu större slitningar och påskyndar skilsmässan. Dessutom är det dessutom också grogrund till att parterna kommer att stå långt från varandra , den förfördelade parten känner ofta att ett stort svek har begåtts.
Då är det lätt att säga som Strindberg :"det är synd om människorna"!
I vårt samhälle och även i tidigare samhällen har sexualiteten varit ett minerat område ofta helt och hållet på mannens villkor. Till och med lagarna var avpassade så att de skulle passa männen!
Idag är det inte så men trots ändrade lagar så råder fortfarande uppfattningar som man skulle vilja förpassa tillbaka till medeltiden.
De män som kallar kvinnor för horor bara för att de valt att leva sina liv i frihet på samma sätt som männen borde också förpassas till historiens bakgård. Ihop med en allt större grupp kvinnor som är indoktrinerade av männen i sin omgivning.
Vi ska inte tillbaka till ett samhälle där man inte får tala eller leva som en fri-demokratisk medborgare.
Jag minns ett samhälle där jag växte upp där man inte ens trodde att kvinnor kunde köra bil.Jag minns ett samhälle där en kvinna som blev med barn före äktenskapet betraktades som dålig. Horstämpeln fanns där bara för kvinnan!
En kvinna som öppet visat sin lust utsattes i "grabbgänget" för läbbigt förtal!
Så jag avskydde dessa hycklare redan då och gick min egen väg.
Ska jag behöva se hur dessa förlegade tankegångar åter praktiseras i vårt samhälle och detta också försvarat av sk "feminister"?
Delade badtider? Bara män på fiket? Inlåsta kvinnor? "Heders"mördade kvinnor? Kvinnor som döljer sig?
En religion som påbjuder kvinnofientliga seder?
Vi i Sverige har en gång för alla gjort upp med våra "svartrockar" och deras bigotta inställning samt skilt kyrkan från staten. Nu ser vi hur allt fler kommer hit med en religion som är ännu värre än den gamla svenska kyrkan någonsin uppvisade.
Ska vi då tvingas till tystnad på samma sätt som kyrka och stat krävde på 1800-talet och som tvingade hederliga svenska medborgare att emigrera till USA.
Tacka vet jag unga kvinnor såsom på bilden här under. Fria att välja själv!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar