Talare: Ylva Johansson

Jag gick förbi Medborgarplatsen idag och där stod förre statsrådet Ylva Johansson och höll tal.
Talade vackert om vården och om personalen osv.
Jag arbetade inom vård och omsorg över 20 år i Malmö och under de år Ylva och hennes "kamrater" skötte regeringen så fick vi riktigt usla avtal. Kommunal tog alltid hänsyn till "sin" regering så det inte blev för mycket pengar åt oss vårdbiträden och undersköterskor.
Under alla dessa år så hade vi skandalöst låga löner i jämförelse med andra grupper i samhället.
När jag arbetade inom industrin så låg min pensionspoäng på 6.0 för att sjunka till mellan 1-2 under åren i vården.
Neddragningen av personal slog mycket hårt mot oss också.
Den låga lönen och den ytterst låga pensionspoängen ger ju naturligtvis låg pension också.
Som sjukvårdsanställd påtvingades man alltid lägre arbetstid än vad man själv ville ha, ofta 72 % scheman och varannan helg.

Under alla dessa år när sossarna satt vid makten så hade de kunnat göra något åt våra villkor men ack nej.
Det blev på samma sätt som Ylva Johanssons tal för jämnan, löften om guld och gröna skogar som i verkligheten bara blir en liten pinne.

Hon kan stå i dessa talarstolar och skramla med sina flotta guldsmycken och glittra med sina diamanter men i mina ögon finns ingen trovärdighet kvar.
Jag har ju fått facit i hand när jag gick i pension , uppbär tom. bostadsbidrag på gamla dagar.
Blivit ytterligare en bidragsberoende människa. Skulle knappast tro att paret Åsbrink-Johansson kommer att behöva ansöka om bidrag när de går i pension.

Sosseöverklass av bästa märke får mig att känna mig lätt illamående  när de ska tala om orättvisor osv.
Kan de inte bara dra sig tillbaka och vara tysta?