Fröet till rasismen finns inom dig!

Sitter och läser  Harry Bernsteins bok "Guldpilen". Där beskriver han en svår händelse från Peekskill år 1949.
Paul Robeson och Pete Seeger skulle genomföra en konsert som blev stoppad veckan innan av rasister. Nu skulle Harry med sin familj åkte dit för att lyssna men fick vara med om en upplevelse de sent glömde.
http://www.bencourtney.com/peekskillriots/

När de skulle åka därifrån så blev de stoppade av pöbeln som slog sönder deras bilar. Till och med polisen var med och slog skrattande sönder deras fönster. Under ropen "niggerdjävlar" ! "Judedjävlar, åk hem till New York!"  "Vi ska avsluta det som  Hitler påbörjade"!!

Symposium  förlag gav för många år sedan ut en bok som handlade om hur många kommunister i Tyskland blev medlemmar i NSDAP. Missnöjda småhatande människor hade ingen svårighet att byta till brun skjorta. De kände ju ingen sig i det mesta , som en man sa. Skillnaden var väl bara den att nu kunde de öppet få hata judar och romer. Steget var alltså inte så långt och så tror jag att det är än idag.

När man ser ner på andra därför att de har en annan uppfattning samt börjar hetsa och använda förnedrande ord om sina motståndare då är man själsligen på väg mot något dåligt. Överklassen förr var ofta nedlåtande mot "såssar" och såg alltid till att säga något dumt och imbecillt allt medan arbetarna till vänster använde sitt "klasshat" till att bidra med sina dumheter.
Idag har tonen blivit så hånfull från människor till vänster mot allt de inte gillar där de sitter i sina glashus och kastar sten. De förstår tyvärr inte att det klirr de hör kommer från de egna rutorna som de så sakta krossar.

När man låter föraktet och hånet komma in i sitt liv så har man dödat något gott inom sig. Cyniska människor blir ofta rätt så kalla inom sig. De kan verbalt fortsätta att mässa sina invanda läxor så att deras gelikar tror att de har något att tillföra världen.
Vänsterhån eller högerextremt hån låter ju exakt lika även om det kan röra sig om helt olika saker. Steget har aldrig varit särskilt långt mellan dessa extremer .Ofta hamnar man på samma ståndpunkter i politiska frågor, se bara på SD:s och vänsterns uppfattningar om Afghanistan,Libyen osv.
Historien är fylld av människor och partier som hamnar fel, värst i Sverige var ju Nils Flyg och hans kommunister som hamnade i famnen på Hitler. "Den enda möjliga vägen till kommunismens seger", sa de till sina medlemmar!


Idag är vänstern svag i Sverige och om diverse anhängare fortsätter på den inslagna vägen med hånet och halvlögnen som vapen så kommer vänstern att ytterligare försvagas. På 60 och 70-talet fanns det en hederlig undersökande debatt inom vänstern, vart tog den vägen? Vart tog respekten för andras uppfattningar vägen?