Skilsmässor!

Svenska Dagbladet har haft en serie artiklar där de kollar läget bland folk hur de klarar av sina skilsmässor från alla synvinklar. En del lyckas verkligen med okonventiella lösningar . Ett par hyrde en trea tillsamanns och behöll villan där barnen bodde kvar. Sedan bodde de var sin vecka i huset repektive våningen.
Låter i mina öron som en bra lösning om man vill värna barnens trygghet.
Andra par hatar verkligen varandra och kan inte ens äta tillsamanns med sina barn utan att bråka. Sådant är ledsamt att läsa och man kan ju undra vad barnen kommer att få för inställning till vuxna?
Det sorgliga är ju också att dessa "vuxna" inte är vuxna utan beteer som som femåringar i sandlådan. Hur kan de förfalla till att bli så primitiva?
Först älskar man varandra sedan går det några år och då hatar man varandra lika intensivt. De var nog bara kåta från början sen när det försvann så fanns inget kvar och då kommer hatet. Att förväxla ren kåthet och tro att det är kärlek kan nästan aldrig sluta bra.


Alla skilsmässor innebär nog ändå att man långt inne i själen då o då kan känna besvikelse över att det skulle gå så , jag tror ingen egentligen vill ha det så.
Nu är vi ibland väldigt olika som människor och det kan vara svårt då att jämka ihop livet.
Pengar är ju alltid roten till mycken osämja. En är slösaktig och bränner pengarna fort och den andra blir förtvivlad och de når inte varandra och då växer ofta problemet. Ofta hör man att ett äktenskap började snesegla just pga ekonomiska saker. Visst är det så att man till slut tar med sådana problem in i sängkammaren ?

Sedan börjar malandet som till slut leder fram till att kanske den ena partnern säger att nu får det vara nog. Jag vill skiljas!